Maker – lek med sugrör eller skolans framtid

26 maj, 201626 maj, 2016

Maker – sugrör eller framtid?

Viljan att praktiskt förstå hur något funkar är en del av den mänskliga naturen och har också varit ett fundament för Maker-kulturen, med rötter i Do It Yourself-rörelsen (DIY). Redan under tidigt 1900-tal och sedan fullt blommade under 50-talet riktade DIY en viss udd mot industrisamhället och slit-och-släng och hade ambitioner att dels öka förståelsen för den praktiska funktionen av masstillverkad teknik men också att värna om långsiktig hållbarhet och gjorde försök att erbjuda ett alternativ till konsumtionssamhällets passiva, oreflekterade shopping. I det ljuset kan DIY ses som en revolt mot rådande hierarkier i det att man slog ett slag för att försöka tippa maktbalanser och påverka värderingar. I vår moderna, digitala tid har Maker-rörelsen axlat DIY-manteln så tillvida att man nyfiket försökt utforska hur IT fungerar när man lyfter på huven. Släktskapet med ambitionerna att rucka på maktbalansen syns tydligt här, bland annat beforskat av Charles Jencks. Sedan det breda genombrottet för IT i vår vardag har de flesta av oss passivt blivit mottagare av teknik, som ofta har framstått som både gåtfull och konstig i sig, samtidigt som vi i stället med glädje tagit till oss användningen av tekniken och med varm hand överlåtit kunskap och förståelse till IT-avdelningar, experter och konsulter. Här har den moderna Maker-kulturen haft som ambition att minska detta glapp och latenta utanförskap med hjälp av ökad kunskap, detta via ett nyfiket och kreativt omfamnande av teknik samt genom att uppvärdera den i mångas ögon devalverade fysiska, ”verkliga” världen i allmänhet och hantverkstraditionen i synnerhet. Centralt har också varit det öppna och sociala – samspelet och delandet mellan individer i lärande processer, både i den fysiska världen och via sociala medier, osv.

Makerkulturen hade initialt en hel del av subkultur över sig men har med åren allt mer tagit sig in i systemet – på skolor, utbildningar, konferenser, nationella centran och till och med med viss integration i läroplaner. Det tvärvetenskapliga anslaget har alltid varit en bärande balk i Maker-bygget, i det att konst fått skaka hand med programmering, slöjd, matematik, video, ljud, hantverk osv, samtidigt som ett fruktbart växelspel mellan teori och praktik har kunnat frodas. De senaste åren har teknikföretagen och i någon mån även myndigheter fått upp ögonen för Maker-kulturens potential, inte bara som inkörsport till teknikintresse, utan även som grogrund för framtida innovations- och arbetskraft inom en bransch som skriker efter kompetens inom programmering, systemdesign, osv. Samtidigt har kritik ibland riktats mot Maker-kulturen för dess stundom storögda förtjusning inför tämligen enkla projekt (”det funkar!”) eller bristande reglering av näringslivsintressen, med tillhörande svajig akademisk höjd och stringens. Det finns även exempel på mindre lyckad sammanblandning med militärindustriella intressen och offentliga satsningar som varit allt för fokuserade på nytta och kompetensförsörjning och för lite på Maker-kulturens kärna av öppenhet och nyfikenhet. Dessa smolkar i glädjebägaren till trots, så tycks Maker-kulturen och fysiska platser för den, Maker-Spaces, vara här för att stanna. Helt klart är det finns en uppsjö av positiva och spännande erfarenheter kopplat till Maker.

VINNOVA stödjer sedan förra året det stora Maker-projektet Makerspace i Skolan inom ramen för sina skolinnovationsprojekt. Härom veckan hade jag förmånen att få intervjua några av deltagarna i detta projekt, och jag ställde först en mer övergripande definitionsfråga:

Makerskola-logo_1200x280

Vad ÄR Maker (-kultur)?

”Maker-kultur är ett kreativt skapande där de som är producenter får en helhetsblick in i processen från idé till fysisk lösning (sak, pryl, produkt). I projektet Makerspace i skolan fokuserar vi “maker” till sådant som handlar om skapande med IT som material. Det handlar alltså om utvecklingsprocesser och problemlösning som bygger på programkod (programmering) och nyttjande av elektronisk utrustning, med andra ord.olika former av digitala lösningar”, säger Carl Heath på projektdeltagaren Interaktiva Institutet och projektledaren Lars Glimbert från Sollentuna kommun. Susanne Tobiasson från en av de deltagande skolorna, Onsala Montessoriskola, kompletterar: ”I den lekfulla formen av Maker, som ofta är det man börjar med i skolan, kan det handla om att bygga annorlunda ljudinstrument av olika fysiska objekt, få kläder att byta skepnad med hjälp av till exempel lysdioder eller skapa enkla robotar mm.”

På Onsala Montessoriskola deltar man i Makerspace i skolan utifrån slöjd och teknik och knyter kunskaper och förmågor som elever har eller behöver utveckla till detta. Makerkulturen gör det då synligt att kunskap hänger samman och att den praktiska förmågan är central. Det lekfulla, nyfikna och utforskande är centralt för projektet, såsom Maker-projekt ofta har en tendens att göra då de drivs inom skolor.

Kritiken mot Maker-projekt

Men Maker-projekt inom skolan har ibland fått kritik, bland annat från lärare och skolforskare som raljerat över att Maker bara handlar om ”sugrör som rör sig”.

Svepande negativa uttalanden om Maker-projekt bottnar i en okunskap om vad Maker handlar om, menar Susanne: ”Den dåliga insikten om Maker-kulturen är ett tydligt tecken på att information ännu inte nått ut på ett tillräckligt brett plan. Kunskap saknas om hur Maker-kultur som arbetsform främjar lärande genom möjligheten att arbeta och utforska material och tekniker tillsammans med andra utifrån ett problemlösande arbetssätt.”

Carl och Lars är inne på samma spår, och säger att Maker-kultur vid ett första påseende kan uppfattas som ytligt, eftersom det har sitt ursprung i kreativa och  lekfulla processer, vilket ofta kanske är ovanligt skolan. ”Men Maker har flera moment som berör själva kärnan av de förmågor som vi behöver i framtiden, som till exempel kreativitet, samarbete, att se möjligheter och komma framåt i en utvecklingsprocess. Till detta kommer att programmering och skapande i sig kan bidra till att nå läroplanens kunskapsmål i matematik, teknik och andra ämnen.”

Kanske är det så att en av de stora poängerna med Maker-projekt i skolan inte handlar om huruvida betygen omedelbart går upp i matematik eller svenska, utan om att projektens skapandeprocesser främjar lärandet på ett mer generellt plan och att de ger eleverna en vana vid problemlösning och en känsla av mod? Susanne reflekterar: ”Projekt som man inte vet utgången av är något som är viktigt för alla att träna. Att ge sig in i tekniska processer, designprocesser eller samverkansprocesser utan givna svar är något som vi står inför när det gäller formandet av en ekologisk, ekonomisk och socialt hållbar framtid. Att arbeta utifrån ett Maker-förhållningssätt bidrar till att bygga tro på den egna förmågan att kunna påverka och bidra”.

cropped-cropped-20151104_141608-11

Vilken nytta kan Maker-projekt göra?

OK, om vi nu kan enas om att det faktiskt finns betydande vinster för elever och skolan med Maker-projekt – vilka är då nyttorna och effekterna på ett större, samhälleligt plan? Carl och Lars svarar snabbt: ”Digitaliseringen av samhället går som bekant fort. Skolan behöver ha inslag som gör att alla som ska leva i samhället bättre förstår och överblickar förändringar som kommer med digitaliseringen. Att kunna se vad en IT lösning egentligen är och därmed kunna värdera och förhålla sig till sådana läsningar blir viktigare i takt med att företag och myndigheter effektiviserar med hjälp av IT” säger Carl och Lars och tycks ana konturerna av ett samhälle där medborgare med en allmän kunskap om IT som material är lika viktiga för ett dess framgång som att ha goda resurser eller klassisk IT-kunskap eller innovationsförmåga. Susanne påpekar parallellel till skolans mål om entreprenöriellt lärande: ”Makerkulturen skapar tillammans med det entreprenöriella förhållningssättet nya former och metoder för samverkan genom nya sätt att arbeta med olika material utifrån dagens användningsområden och utmaningar”

Förutsättningar för Maker-projekt på skolor & lärares attityder

Onsala Montessoriskola är en liten skola, vilket kan vara problematiskt för Maker-projekt, som vanligtvis brukar gynnas av en rik flora av möjligheter, tvärvetenskaplighet och mångfald. Men Susanne noterar ändå att storleken på huvudmannen inte behöver vara det viktiga, utan snarare metodiken, att idén om och tron på Maker finns med i skolans kultur. Det kan till och med vara så att korta beslutsvägar gynnar oortodoxa projekt eller idéer som kanske sticker ut lite. Då är Susanne snarare inne på att skolans generella organisation i sig är ett större hinder, där ett hårt tidsstyrt schema och svårigheter att involvera andra lärare kan vara en stor utmaning: ”Men jag har en förhoppning om att projektet ska öppna upp för samarbete mellan olika, andra skolor – oberoende av huvudman.” Inga beslut är dock ännu fattade om fortsättning av projektet efter projektslut. Det finns dock tydliga mål i projektet att etablera kompetenscentra som lever kvar efter projektet slut 2018. Det är ännu inte bestämt vad dessa centra kommer behöva innehålla, men en gissning är att det handlar om att skapa ”spjutspetsar inom undervisningsområdet” som i samverkan med samhälle och forskning kan fortsätta experimentera med programmering och IT som material. Carl och Lars är översvallande positiva till hur positivt deras projekt har tagits emot på de medverkande skolorna. ”Makerkultur och skapande med IT som material är fortfarande nytt och det starka engagemang som finns utgår ofta från öar av lärare inom en kommun eller på en skola. Och att ha ’champions’ är såklart viktigt, men i takt med att projektet genomförs ska metoder förankras och spridas och allt fler lärare ska därmed kunna använda programmering och skapandekultur i sin ämnesundervisning där så är relevant. ”

Framtid

När vi har vår dialog presenterar precis Skolverket sina tankar om ny strategi för skolans digitalisering och nya kurs- och läroplaner för grundskolan, och dessa reflektioner rimmar fint med projektet Makerspace i Skolan. ”Digital kompetens, och programmering bör skrivas in tydligt i förändringarna som kommer i läroplanen” säger Susanne och får medhåll av Carl och Lars: ”Skolverkets skrivelser är en tydlig markering av vikten av högre kunskap rörande digitaliseringens innehåll. Exempelvis föreslås programmering föras in i kurs- och läroplaner. Skolverkets skrivelser är helt i linje med projektets målbild om en ökad tillgång till och kunskap om digitaliseringens möjligheter. Såväl skapandet med IT som material som programmering ges tydligt stöd i Skolverkets förslag.”

Vi får se vart de nya strategierna slutar och hur konkreta och uppfordrande de till slut blir. Helt klart är att projektet Makerspace i Skolan redan rört runt i grytan och inspirerat skolan en hel del. Vill man veta mer om projektet går det fint att kika på den välmatade projekthemsidan

En take-away från projektet är onekligen att man lägger så stor emfas vid den kollegiala professionsutvecklingen. Att utbyta tankar och idéer, att testa, pröva, misslyckas, lära och ständigt vara nyfiken är signifikant för projektet och skickar en fin signal till övriga Skolutvecklingssverige om hur lyckosam utveckling av skolan i digital riktning kan designas. – Med elevernas och samhällets utveckling i fokus.

/Hans Renman