Montessori + Maker = sant

Montessori + Maker = SANT

Tänk dig att du går in i ett kraftfält. Energin ökar från 0-100 på en sekund och du sugs liksom med av farten. Ungefär så tar mötet med Susanne Tobiasson, på Onsala Montessoriskola, form. I steget över tröskeln och in i skaparverkstan uppstår magi och även om eleverna är på påsklov och rummen ekar tomma

Tänk dig att du går in i ett kraftfält. Energin ökar från 0-100 på en sekund och du sugs liksom med av farten. Ungefär så tar mötet med Susanne Tobiasson, på Onsala Montessoriskola, form. I steget över tröskeln och in i skaparverkstan uppstår magi och även om eleverna är på påsklov och rummen ekar tomma finns berättelsen om lekfullhet och upptäckarglädje i skapandet ständigt närvarande.

Väggar, bänkar och golv är fyllda av spännande material i alla former, trä, tyg, glas, gummi, färg, metaller och IT slåss om utrymmet med verktygen för både analogt och digitalt skapande. Rummet brinner av skaparlust och även om maskinerna står tysta och vilar idag lockar de ändå till utforskande. Det är som om möjligheterna i människans alla tekniska uppfinningar ropar och lockar till samspel. Utanför gäckar gräsbeklädda vidder, skogspartier och saltstänk från havet och förstärker frihetskänslan montessoripedagogiken för med sig.

Susanne visar ivrigt runt i skaparverkstan och berättar hur hon och en kollega leder och samverkar kring uppdrag som utgår från det eleverna har frågor om och därmed arbetar för att lösa. Den praktiska ingången och skapandet för att på sikt nå både lösningar och förståelse i projekten hon visar och delar med sig av, känns så självklart bra för lärandet. Hon pratar om lärandet och lärandeprocessen i fokus, att lösningar på en och samma utmaning kan ta väldigt olika form och att det utgör inspiration för alla, pedagoger som elever.

Plötsligt, när Susanne leder samtalet genom visuella exempel, försvinner alla yttre svårigheter och hinder som är så vanligt förekommande i skolverksamheter och kring eleverna i dem. För att vi pratar om och fokuserar på kärnan i lärandet. Nämligen varje människas intresse och grundläggande behov av att bidra till gruppen och utvecklas genom den samverkan som uppstår när något fungerar. Kärnan – när vi ser förbi de yttre hinder som ofta skapas i samband med att vi försöker trycka in människor i system och mallar – är ju lusten och glädjen att upptäcka och göra saker bättre för andra. Att bidra skapar mening för såväl individ som grupp! Det blir klart och tydligt i skaparverkstan, att när eleverna får göra just detta, inte bara får, utan förväntas göra det – växer fantastiska resultat fram. Och lärandet, det frodas som grönska i ett växthus med perfekt temperatur.

Susanne när tankar kring att utveckla en starkare digital profil för verksamheten som innefattar ett större grepp än endast programmering.

– Programmeringen i sig är ett viktig instrument för förståelse men det räcker inte, digitaliseringens funktion och de möjligheter den medför redan i detta nu är oerhört viktigt att förstå för att kunna ta del i och bidra till en samhällsutveckling som gynnar oss alla. Genom att förstå digitaliseringen på ett djupare plan i tidigare åldrar skapar vi bättre grogrund för samverkan och deltagande i skapandet av hållbara samhällsekosystem framöver.

Och visst stämmer detta väl. En av vår tids största utmaningar är ju att människor får och skapar möjlighet till delaktighet. Tar vi till oss innebörden och möjligheterna med ett digitaliserat samhälle redan tidigt har vi så mycket större utrymme att både individuellt och i grupp bidra till lösningar som förbättrar för alla. Susanne berättare vidare om en tekniktävling Onsala Montessoriskola årligen deltar i och vid varje tillfälle handlar det om att enas kring just detta – lösningar som förbättrar för alla.

Tävlingsuppgiften i senaste omgången av Tekniska samfundets tekniktävling handlade om Framtidens boende och eleverna fick helt enkelt sätta tänderna i att bygga våra framtidsbostäder. Bostäder så som de skulle kunna se ut för en hållbar utveckling där vi alla mår bra. Eleverna valde rörlig bild som redovisningsform där hela processen och alla eventuella utmaningar skulle dokumenteras. Uppgiften hade ett tydligt teknikfokus och områden som skulle lösas handlade bland annat om vattenförsörjning, kommunikation, energi, avfallshantering, transporter, design, materialval och geografiskt läge.

För att hantera och hålla koll på hela processen dokumenterade varje arbetsgrupp sitt arbete genom att föra loggbok. En husmodell konstruerades med tillhörande skisser och ritningar. Till detta arbetade varje grupp fram en teknisk rapport av enklare slag men analys av genomfört arbete, här diskuterades även förutsättningarna för hur en bostad faktiskt kommer till. Tävlingen pågick under hela hösten och en bit in på vårterminen. Intresset är lika stort för varje omgång.

– Det är ett oerhört givande sätt att arbeta eftersom det ger både eleverna och oss som pedagoger så stort utrymme att skapa, tänka fritt, prova, utvärdera, hitta nya vägar och så vidare menar Susanne. Som pedagog har vi möjlighet till kontinuerlig dialog och utvärdering av de arbetssätt och strategier eleverna väljer, vi har hela tiden ett konsekvenstänk med oss men öppenheten och kraften som finns i att våga prova är något vi betonar. Det är så viktigt att barn och ungdomar inte blir rädda för att göra fel utan att vi uppmuntrar att hitta lösningar och våga göra om när det inte gör som vi tänkt oss. Det gäller ju egentligen oss alla, ler Susanne förtroendefullt. Inte minst oss lärare. Vi behöver naturligtvis också ha det förhållningssättet, lärarrollen genomgår en stor förändring och vi behöver både se och acceptera att lärande sker parallellt med eleverna i ett utforskande. Tekniken kan aldrig ersätta detta, den hjälper oss till fler vägar att lära och kommunicera. Just den möjligheten föder en inkluderande miljö, eftersom alla kan hitta sin form för bästa möjliga lärande. Makerkulturen passar montessoriverksamhet så fantastiskt bra eftersom det centrala handlar om ett fritt skapande där alla bidrar med sin kunskap. Det är verkligen roligt att ta vara på och verka i det som händer nu avslutar Susanne entusiastiskt.