Formativ bedömning – slöjd


Reflektion från 2013

FORMATIV STRATEGI

Gruppen jag reflekterar kring är en åk 9:a, och för dem har dessa långsiktiga mål och kunskapskrav stått i centrum:
• analysera och värdera arbetsprocesser och resultat med hjälp av slöjdspecifika begrepp, och
• tolka slöjdföremåls estetiska och kulturella uttryck.
Eleven kan ge enkla omdömen om arbetsprocessen med viss användning av slöjdspecifika begrepp och visar då på enkla samband mellan form, funktion och kvalitet. Dessutom tolkar eleven slöjdföremåls uttryck och för då enkla resonemang med kopplingar till egna erfarenheter samt trender och traditioner i olika kulturer. I den aktuella uppgiften ska eleverna skapa estetiska uttryck och resonera om sina tankar kring avsikt och vad som inspirerat till det. Förutsättningarna och kunskaperna i gruppen varierar eftersom alla inte arbetat lika mycket med dessa mål tidigare.

Goda förutsättningar för formativ bedömning och formativt lärande upplever jag är en lärandemiljö som ger alla möjlighet att upptäcka och utvecklas i sin takt utifrån sina aktuella förutsättningar. Det skapas genom ett förhållningssätt som öppnar för att fullfölja idéer och visioner. Min roll i de stora visionernas värld är att hjälpa eleven finna en framkomlig väg att nå i mål (utifrån sitt nuläge) När eleven får möjlighet att skapa ”sin grej” utifrån några få givna ramar och arbetar mot de mål och förmågor som är aktuella för varje elev brukar skapande finnas där. Svårast är när elever tror att de inte kan, och samtidigt har höga krav på att ändå prestera något på A-nivå….. Här kan uppgift som kommer skolan/klassen till nytta inspirera. Att det är viktigt att detta arbete blir gjort, och fantastiskt bra om du som kan…. och tidigare gjort…… hjälper till med detta. Leder oftast till stolta elever som gärna hjälper till.

Min respons bör vara konkret och synlig. Jag vill vara noga med att eleven vet och märker att det är respons på arbetet som ska leda vidare. Grund för det måste alltid vara att eleven själv vet varför hon vill och väljer att göra som hon gör. Vid varje nytt projekt/arbete gör eleverna en plan som innehåller både mål och material och där, redan från början, finns de egna tankarna om var man befinner sig med. I mitt handledande framåt finns denna utgångspunkt med, och tjänar som bollplank för frågor som leder vidare. Ex om du kikar på hur din tanke var från början, hur ser du då att de val du gör nu hänger på det? Hur kom det sig att du väljer ny väg? Ser du din förmåga? Vad ser du? Jag ser att du nu….. och jag jämför det med…….. Hur har du tänkt fortsätta arbetet? Vad är du mest nöjd med hittills? Om du skulle göra om något, vad skulle det då vara, hur skulle du göra och varför? Nämn några saker du lärt dig om ex material/metod/estetiska uttryck/planering/arbetsprocessen….

Återkopplingen skiftar i det oändliga, är av positiv karaktär och visar på individuella ”nästa steg”. Det är fint att i en grupp med stor bredd i tex att välja handlingsalternativ, ge någon elev mycket feedforward för något som en annan elev nära på kan göra i sömnen. Det är viktigt att alla får möjlighet att känna att det de uppnår och lyckas med är bra.

Jag försöker använda många olika vägar att nå fram med återkoppling och framåtsyftande handledning. Kommunikationssättet ska vara en tillgång och inte ett hinder för eleven att ta till sig och ha en dialog om lärandet. Därför använder jag, förutom diskussion på slöjdpassen, olika digitala media för kommunikation. Eleverna har också tillgång till en matris över kunskapskraven som följer dem över alla år och där vi gemensamt förhåller oss till kunskapsutvecklingsnivån. Tillsammans med skolverkets bedömningsstöd ger detta olika vägar att nå förståelse.

Strävan är att eleverna ska se vägen lika viktig som målet och att förstå vad det innebär. Att vara motor i sitt lärande är viktigt för tron på sig själv och att bli sedd och bemött med tillit i detta är något jag tror spelar störst roll av allt!
Det är spännande att se hur väl Montessoripedagogiken grundar för och bygger på ett formativt förhållningssätt och under kursens gång har jag blivit varse detta gång på gång i diskussioner både på nätet och vid kursträffarna. Detta att utgå från där eleven är och leda vidare, som är kärnan i Montessori, är ju också det som genomsyrar läroplanen och i synnerhet de praktiska ämnena. När har vi en skola som levererar detta fullt ut? Är ämnen otidsenliga (som begrepp och organisatoriskt) och områden det som lärande kunde utgå från i förmåge- och kunskapsbyggande?